I veckan kom regeringens förslag till ett avskaffat kårobligatorium. Diskussionens vågor går höga, för eller emot. Eva är till exempel ganska för ett avskaffande och skriver om det i ett av sina senare inlägg. Själv är jag - typiskt nog - inte så mycket för eller emot. När obligatoriets antagonister pratar föreningsfrihetsargument känner jag på samma sätt som när MUF:are traditionellt skriker om att Systembolaget måste avskaffas för att det begränsar vår frihet: Kom igen, det finns viktigare friheter att kämpa för, liksom.
Men den senaste veckan har jag funderat mycket på varför studentkårer och andra studentorganisationer behandlas som om de är vilka föreningar som helst. När de i själva verket är ganska speciella på grund av den begränsade tid människor är studenter.
Det är inte det att studentinflytandet nödvändigtvis måste vara organiserat i obligatoriska studentkårer. Men det som stör mig i hela debatten är avsaknaden av diskussion kring det som faktiskt är studentkårernas egentliga problem: kontinuiteten.
Alla pratar som om studentorganisationer är vilka andra organisationer som helst. Men det är de inte. Den gemensamma basen för organiseringen av studentinflytandet, att man är student, är ett väldigt svagt fundament att bygga på. De flesta är studenter i max 5 år. Under den tiden tänker de mycket på sin utbildning, mycket mindre på de nya studenter som kommer efteråt. Det är extremt svårt att få engagerade studenter som upprätthåller och jobbar för studenters inflytande, och som håller på tillräckligt länge för att få någon sorts erfarenhet.
Man kan jämföra med facklig verksamhet, där det finns personer som har varit aktiva i 20 år. Jag vet inte vad genomsnittet för engagerade i studentkårer är, men jag gissar på 2 år. Självklart befinner man sig i den strukturen i ett väldigt underläge gentemot högskolan.
Och det är där obligatoriet har fyllt en viktig funktion, för att skapa den kontinuitet och stabila struktur som krävs för att upprätthålla ett starkt inflytande. Jag säger inte att det inte går att skapa utan ett obligatorium. Men problemet med dem som vill avskaffa det är att de inte har kommit med något riktigt alternativ till hur man ska lösa detta problem. Och det har verkligen inte den aktuella utredningen gjort, eftersom den har utgått från att man ska bevara status quo.
Jag hade önskat mig någon som hade funderat kring detta helt förutsättningslöst, men det verkar var för mycket begärt. Någon som faktiskt hade studentinflytandets kärnproblem i fokus, inte tomma principdiskussioner eller kårkramarperspektiv för ögonen.
Äsch, och jag som trodde att jag inte brydde mig om frågan längre.
fredag 27 februari 2009
torsdag 26 februari 2009
The Death Test
Jag kommer att dö när jag är 87. I alla fall om man ska få tro "The Death Test". Dessutom kommer jag mest sannolikt att dö av ålderdom. Men jag har 24% risk att dö i en bilolycka och dessutom 13% risk att dö av ensamhet. Alla kanske dör ensamma, men jag hoppas verkligen att det inte blir ensamheten som tar mig av daga. Men oddsen är ju på min sida.
tisdag 24 februari 2009
Räddaren i nöden
Efter att ha varit sjuk i nästan fyra dagar och ha varit farligt nära att dö av tristess upptäckte jag till min glädje att det fanns avsnitt av Gilmore Girls som jag inte hade sett. Faktiskt säkert fem avsnitt i början på säsong 7.
Jag saknar Gilmore Girls. Eller egentligen inte, det går på Kanal 5 varje lördag och söndag förmiddag, men jag saknar att ha nya avsnitt att se fram emot. Det var en smart, rolig serie full med popkulturella och politiska referenser som gjorde att man själv fick känna sig smart. Dessutom med härligt absurda scener. They just don't make them like that anymore.
Jag började kolla Youtube för att hitta bra klipp, men det var svårt. Antingen är det en massa romantiska scener eller de mer dramatiska som finns. Men jag tror att jag har hittat en scen (tyvärr lite avhuggen) som visar de mer absurda dragen i serien.
Hmm, känns som om jag har skrivit det här inlägget förut. Men vad gör det. Gilmore Girls är värt det. Räddaren i sjuksängen.
Jag saknar Gilmore Girls. Eller egentligen inte, det går på Kanal 5 varje lördag och söndag förmiddag, men jag saknar att ha nya avsnitt att se fram emot. Det var en smart, rolig serie full med popkulturella och politiska referenser som gjorde att man själv fick känna sig smart. Dessutom med härligt absurda scener. They just don't make them like that anymore.
Jag började kolla Youtube för att hitta bra klipp, men det var svårt. Antingen är det en massa romantiska scener eller de mer dramatiska som finns. Men jag tror att jag har hittat en scen (tyvärr lite avhuggen) som visar de mer absurda dragen i serien.
Hmm, känns som om jag har skrivit det här inlägget förut. Men vad gör det. Gilmore Girls är värt det. Räddaren i sjuksängen.
måndag 23 februari 2009
Samma lika
Och så var man sjuk igen. L har tipsat mig om ett hopkok som ska göra mig frisk. Buljong, vitlök, ingefära, citrus och chili. Har kokat ihop det men vet inte om jag törs. Det ser väldigt, väldigt gult ut. Och lite grumligt.
Uppdatering Jag klarade inte av att dricka hela hopkoket. Om jag fortfarande är sjuk imorgon ska jag försöka igen, se om jag kan få till bättre smak då.
Uppdatering Jag klarade inte av att dricka hela hopkoket. Om jag fortfarande är sjuk imorgon ska jag försöka igen, se om jag kan få till bättre smak då.
lördag 21 februari 2009
Maximal anpassning
Förkylning betyder ensam med melodifestivalen, en ganska blek delfinal för övrigt. Men det intressanta är att alla kanalerna anpassar sina program efter melodifestivalens sändningstider. 21.35 slutar tävlingen. Och som av en händelse börjar det filmer i TV3, TV4, 6:an och TV4Plus. Samt serier på Kanal 9 och Kanal 5.
Total anpassning till konkurrensen kallas det. Inte så konstigt när 3 miljoner människor är upptagna. Men det är konstigt att det inte händer oftare. På tisdagar och onsdagar kl 21.00 lägger annars alla sina mest populära serier. Grey's Anatomy samtidigt som Lost, Desperate Housewives samtidigt som The Mentalist. Längre tillbaka brukade 3:an köra Sex and the city samtidigt som 5:an körde Vänner. Det måste väl vara så att den helt enkelt är tider som har mycket fler tittare och att det lönar sig att konkurrera istället för att lägga programmen på en annan tid.
Någon så total anpassning som det är runt melodifestivalen är det ju aldrig annars. Det är helt enkelt så att Christer Björkman styr allt. Hemska tanke. Hans webbplats är för övrigt helt utan självdistans.
Total anpassning till konkurrensen kallas det. Inte så konstigt när 3 miljoner människor är upptagna. Men det är konstigt att det inte händer oftare. På tisdagar och onsdagar kl 21.00 lägger annars alla sina mest populära serier. Grey's Anatomy samtidigt som Lost, Desperate Housewives samtidigt som The Mentalist. Längre tillbaka brukade 3:an köra Sex and the city samtidigt som 5:an körde Vänner. Det måste väl vara så att den helt enkelt är tider som har mycket fler tittare och att det lönar sig att konkurrera istället för att lägga programmen på en annan tid.
Någon så total anpassning som det är runt melodifestivalen är det ju aldrig annars. Det är helt enkelt så att Christer Björkman styr allt. Hemska tanke. Hans webbplats är för övrigt helt utan självdistans.
torsdag 19 februari 2009
Moose on the loose
Idag var jag på föredraget med Sune Häggmark, som jag skrev om för ett par veckor sedan. Det var utan tvekan ett av de roligaste föredragen jag har hört, och jag lär återkomma till det fler gånger. Just nu måste jag bara dela med mig av ett av de fantastiskt roliga citat som Sune levererade under föreläsningen:
Att sova med älgkalvar, det är mysigt. Man måste ha byfånemössa på sig, sån där med öronlappar, för dom vill gärna suga på örona
Att sova med älgkalvar, det är mysigt. Man måste ha byfånemössa på sig, sån där med öronlappar, för dom vill gärna suga på örona
Dilemma
Idag på lunchen kunde jag välja mellan mat som ger ont i magen och mat som gör att halsen svullnar igen. Vardagen för en laktosintolerant nötallergiker. Jag valde ont i magen. Så det har jag nu.
onsdag 18 februari 2009
Idag händer det
Nytt Saltsjöbadsavtal klart meddelar SVT-Text kl 22.30.Ingen annan har någon information, varken tidningar eller Svenskt Näringsliv, PTK, LO, TCO el Saco. Det är väl helt normalt, idag har ju ändå SAAB meddelat att man ska rekonstrueras och så vidare. Och varför skulle organisationerna ha pressjour dygnet runt, man kan lika gärna vänta tills imorgon. Men jag märker att det irriterar mig jättemycket. Jag vill ha information, men kan inte få tag i den för en gångs skull. Ny skada av it-samhället: Inget Tålamod Överhuvudtaget.
Uppdaterat: Det fanns inget klart Satsjöbadsavtal, SvtText hade fel. Däremot har LO och PTK lämnat fram sitt förslag till Svenskt Näringsliv. Så det kanske är ganska bra att informationen kommer långsamt ändå.
Uppdaterat: Det fanns inget klart Satsjöbadsavtal, SvtText hade fel. Däremot har LO och PTK lämnat fram sitt förslag till Svenskt Näringsliv. Så det kanske är ganska bra att informationen kommer långsamt ändå.
söndag 15 februari 2009
"Tack..
för din ansökan till utannonserad tjänst på xxx. När beslut fattats om tillsättning kommer det endast att meddelas på xxxx webbplats"
Kul bemötande. Känns väldigt personligt. Jag känner mig verkligen uppmuntrad och välkommen i mitt jobbsökande.
Kom igen, visst vill man spara administration, men att inte ens orka skicka ett mejl till människor som vill börja arbeta hos en, som har ansträngt sig och skrivit brev, CV osv... är inte det höjden av lathet? Jag tycker att vi som söker jobb är värda mer respekt än så, särskilt som vi inte precis håller på med världens roligaste grej.
Varför inte:
"Tack för din ansökan. Vi kommer att börja processen med att tillsätta tjänsten direkt, och så fort ett beslut är fattat kommer du att meddelas detta. Om du har några frågor, kontakta gärna xxx. Tänk dock på att vi har många ansökningar och att processen därför kan ta ett tag. Vi är glada att just du vill arbeta hos oss."
Kul bemötande. Känns väldigt personligt. Jag känner mig verkligen uppmuntrad och välkommen i mitt jobbsökande.
Kom igen, visst vill man spara administration, men att inte ens orka skicka ett mejl till människor som vill börja arbeta hos en, som har ansträngt sig och skrivit brev, CV osv... är inte det höjden av lathet? Jag tycker att vi som söker jobb är värda mer respekt än så, särskilt som vi inte precis håller på med världens roligaste grej.
Varför inte:
"Tack för din ansökan. Vi kommer att börja processen med att tillsätta tjänsten direkt, och så fort ett beslut är fattat kommer du att meddelas detta. Om du har några frågor, kontakta gärna xxx. Tänk dock på att vi har många ansökningar och att processen därför kan ta ett tag. Vi är glada att just du vill arbeta hos oss."
Vinnaren
"Det finns inget sätt som den så kallade fildelningsrörelsen kan förlora på det här" sa Peter Sunde i TV4-Nyheterna om den kommande rättegången mot Pirate Bay. Och det stämmer. Vid fällande dom är piraterna martyrer, om de frias har de rätt i att deras tjänst inte är olaglig.
Det är ett intressant filosofiskt problem - om en miljon (minst) svenska användare använder sig av en tjänst, betyder det att man ska kapitulera och låta dem fortsätta även om samhället har sagt att det är olagligt? Troligen går det inte att stoppa i praktiken, nu har man vant sig vid att kunna ladda ner det man vill ha, snabbt och enkelt. TV-bolagen i USA har ju anpassat sig och lägger ut hela avsnitt av serier på webben efter att de har visats första gången (tyvärr spärrade för ip-nummer utanför USA). Jag tror att det är den vägen man måste gå - hitta nya sätt att arbeta med tekniken, inte mot. Spotify är ett bra exempel.
Men det är inte helt enkelt - om en miljon svenskar plötsligt skulle börja gå in i butiker och stjäla varsin cd varje vecka, för att använda sig av filmbolagens favoritexempel, skulle vi aldrig acceptera det. Men lagar som det inte finns acceptans för i samhället kommer i längden inte att kunna försvaras, och vi upplever inte fildelningen som stöld på samma sätt.
Det ska bli spännande att se vad som händer i rättegången - och om domen faktiskt kommer att ha någon effekt på vårt nedladdningsmönster. Jag tror inte det, men jag kan ha fel.
Det är ett intressant filosofiskt problem - om en miljon (minst) svenska användare använder sig av en tjänst, betyder det att man ska kapitulera och låta dem fortsätta även om samhället har sagt att det är olagligt? Troligen går det inte att stoppa i praktiken, nu har man vant sig vid att kunna ladda ner det man vill ha, snabbt och enkelt. TV-bolagen i USA har ju anpassat sig och lägger ut hela avsnitt av serier på webben efter att de har visats första gången (tyvärr spärrade för ip-nummer utanför USA). Jag tror att det är den vägen man måste gå - hitta nya sätt att arbeta med tekniken, inte mot. Spotify är ett bra exempel.
Men det är inte helt enkelt - om en miljon svenskar plötsligt skulle börja gå in i butiker och stjäla varsin cd varje vecka, för att använda sig av filmbolagens favoritexempel, skulle vi aldrig acceptera det. Men lagar som det inte finns acceptans för i samhället kommer i längden inte att kunna försvaras, och vi upplever inte fildelningen som stöld på samma sätt.
Det ska bli spännande att se vad som händer i rättegången - och om domen faktiskt kommer att ha någon effekt på vårt nedladdningsmönster. Jag tror inte det, men jag kan ha fel.
lördag 14 februari 2009
Dollhouse
Den nya serie jag ser mest fram emot är Joss Whedon's Dollhouse eftersom Buffy the Vampire Slayer är en av mina favoritserier. Verkar som om TV4 har köpt den, men om den går i TV400 hjälper det ju inte mig så mycket. Har hört lite blandat, men promon är snygg i alla fall. Vi får väl se.
fredag 13 februari 2009
And the Oscar for most depressing film of the year so far goes to
Sam Mendes och Revolutionary Road. Leonardo Dicaprio och Kate Winslet är mycket bra, men allvarligt, vissa filmer borde vara varningmärkta. "Vi vill varna känsliga tittare för att denna film innehåller scener som gör dig deprimerad och desillusionerad. För en lång tid framöver".
torsdag 12 februari 2009
Låt magen va me
Det händer mycket i livet just nu. Beslut att fatta, som måste kännas rätt i magen. Jag har samlat tricks under de senaste dagarna, tricks för hur man ska veta om man har valt rätt.
Kasta tärning, singla slant och liknande är en populär variant. Om man inte är nöjd med vad slanten/tärningen säger, vet man att det är fel/rätt.
Ett annat sätt är att bara fatta ett beslut. Om det blir fel beslut känns det i magen och då ändrar man bara beslutet.
Listor på fördelar och nackdelar är också ett vanligt förslag. När man skriver plus och minus så känner man snabbt vad man letar efter, fler plus eller fler minus. Och får därmed en klar vink om vad man egentligen vill.
Själv har jag tidigare alltid försökt med logik och sannolikhet, men har på senare tid insett att det är magen som ska vara med. Jag kanske borde ha insett det tidigare, men det är faktiskt inte alltid lätt att leva efter magkänslan. Jag jobbar på det. Och metoden? Tja, jag frågar så många som möjligt vad de skulle ha gjort i mitt ställe, och sedan känner jag efter vad magen säger när de svarar. Det funkar faktiskt hyfsat bra. Problem blir mindre när man delar dem. Det kanske är det som är det verkliga tricket.
Kasta tärning, singla slant och liknande är en populär variant. Om man inte är nöjd med vad slanten/tärningen säger, vet man att det är fel/rätt.
Ett annat sätt är att bara fatta ett beslut. Om det blir fel beslut känns det i magen och då ändrar man bara beslutet.
Listor på fördelar och nackdelar är också ett vanligt förslag. När man skriver plus och minus så känner man snabbt vad man letar efter, fler plus eller fler minus. Och får därmed en klar vink om vad man egentligen vill.
Själv har jag tidigare alltid försökt med logik och sannolikhet, men har på senare tid insett att det är magen som ska vara med. Jag kanske borde ha insett det tidigare, men det är faktiskt inte alltid lätt att leva efter magkänslan. Jag jobbar på det. Och metoden? Tja, jag frågar så många som möjligt vad de skulle ha gjort i mitt ställe, och sedan känner jag efter vad magen säger när de svarar. Det funkar faktiskt hyfsat bra. Problem blir mindre när man delar dem. Det kanske är det som är det verkliga tricket.
onsdag 11 februari 2009
Brad Pitt och = Val Kilmer?
Det roligaste med Benjamin Button-filmen var ändå att Brad Pitt såg exakt ut som Val Kilmer under större delen av filmen. Tyvärr hittar jag inga bra bilder som tydligt visar det, men när du ser filmen förstår du vad jag menar. Tänk Val med glasögon.
måndag 9 februari 2009
Benjamin Buttons otroliga liv
Idag såg jag äntligen Benjamin Buttons-filmen. Fin recension i Svenskan och intressant, om än inte helt positiv, dito i DN. Den är snygg, otroligt bra sminkningar (och datatrix), bra skådisar och en fantastisk historia. Benjamin föds gammal och blir yngre och yngre, och på mitten får han vara lycklig ett tag med flickan han blev kär i som gammalt barn.
Filmen är bra, men det funkar inte riktigt för mig ändå. I böcker tycker jag om hela livet-berättelser, att följa personerna från vaggan till graven. Problemet är att det sällan funkar på film. Det blir oftast för mycket information, för ytligt och händelserna liksom bara rullar på. Utan att karaktärerna fastnar ordentligt, det griper inte tag. Det blir oftast sagor, på det sättet att jag känner distans, inte närhet, till historien.
Jag har verkligen tänkt efter för att försöka hitta en sådan film jag gillar, och det bästa jag kommer på är Amelie från Monmartre. Men det är nog mest för att Amelie aldrig blir gammal i filmen, så den kan inte räknas. Hela livet-filmer är helt enkelt inget för mig, jag är mera av en Slice of life-person. Jag får försöka med Rachel getting married, som jag inte heller har sett än. Den kanske funkar bättre.
PS. I en liten biroll kan man hitta min nya favorit, Josh Stewart, som jag först såg i teve-serien Dirt (med Courteney Cox från Vänner, väldigt bra serie, som tyvärr inte överlevde strejken). Håll utkik efter honom.
Filmen är bra, men det funkar inte riktigt för mig ändå. I böcker tycker jag om hela livet-berättelser, att följa personerna från vaggan till graven. Problemet är att det sällan funkar på film. Det blir oftast för mycket information, för ytligt och händelserna liksom bara rullar på. Utan att karaktärerna fastnar ordentligt, det griper inte tag. Det blir oftast sagor, på det sättet att jag känner distans, inte närhet, till historien.
Jag har verkligen tänkt efter för att försöka hitta en sådan film jag gillar, och det bästa jag kommer på är Amelie från Monmartre. Men det är nog mest för att Amelie aldrig blir gammal i filmen, så den kan inte räknas. Hela livet-filmer är helt enkelt inget för mig, jag är mera av en Slice of life-person. Jag får försöka med Rachel getting married, som jag inte heller har sett än. Den kanske funkar bättre.
PS. I en liten biroll kan man hitta min nya favorit, Josh Stewart, som jag först såg i teve-serien Dirt (med Courteney Cox från Vänner, väldigt bra serie, som tyvärr inte överlevde strejken). Håll utkik efter honom.
söndag 8 februari 2009
Saker som tynger mig
Under ett par veckor har jag känt mig tyngd av mina saker. Jag är en sådan person som samlar på mig, framför allt böcker och tidningar, men även annat. Förmodligen ett miljöarv; min pappa har säkert 2 000 böcker hemma. Men på sistone har jag kommit på att jag har för många saker. Jag bor på 40 kvadrat och måste flytta senast i oktober och det är saker överallt, för att inte tala om i hela mitt vindsförråd. Jag ska rensa ut, inte köpa nytt.
Men ändå. Idag gick jag förbi kiosken på Cityterminalen, den som ligger precis till vänster när man kommer upp för rulltrappan, och där var den. Skylten. "3 böcker 50 kr". Jag kunde inte hålla mig, det gick bara inte. Så hem gick jag, ganska glad och tre böcker rikare. Det blev:
Men ändå. Idag gick jag förbi kiosken på Cityterminalen, den som ligger precis till vänster när man kommer upp för rulltrappan, och där var den. Skylten. "3 böcker 50 kr". Jag kunde inte hålla mig, det gick bara inte. Så hem gick jag, ganska glad och tre böcker rikare. Det blev:
- Babels hus av PC Jersild, svensk klassiker som startade vårddebatt.
- Lagt kort av Joan Didion, som jag inte kan något om, men som man kan läsa mer om här. Joan Didion gillar jag, så det är säkert bra.
- Här och nu av Elisabeth Andersson. Hennes förra bok beskrevs med orden "Roligt, realistiskt och romantiskt" i Stockholm City, så den är nog ganska förfärlig.
Snälla. snälla. snälla
Hemma hos I och A var det schlagerfest ikväll. Supertrevligt, vi röstade nästan på samma sätt som svenska folket, men inte riktigt. Alcazar var i alla fall vinnare även hos oss. Tyvärr var Jönköpingsgrabben Jonathan Fagerlund trist, så trots tre Jönköpingsbor fick han sämst poäng på festen,
Schlagergrejen var trevlig, men ännu bättre var hemmafesten. När man var fattig student var hemmafesten vanlig, och jag antar att den är det även för personer med barn. Men jag får ganska sällan gå på hemmafest. Fördelarna är många; man kan påverka musiken, man pratar med och lär känna alla. Inte lika stort urval, det ska erkännas, men på alla andra sätt helt överlägset. Mer sånt helt enkelt!
Schlagergrejen var trevlig, men ännu bättre var hemmafesten. När man var fattig student var hemmafesten vanlig, och jag antar att den är det även för personer med barn. Men jag får ganska sällan gå på hemmafest. Fördelarna är många; man kan påverka musiken, man pratar med och lär känna alla. Inte lika stort urval, det ska erkännas, men på alla andra sätt helt överlägset. Mer sånt helt enkelt!
lördag 7 februari 2009
Balladen om Fredrik Åkare och Cecilia Lind
Nu har jag sett delar av veckans avsnitt av Mia och Klara 3 gånger. Nämligen slutet, som på SVT:s webb presenteras som "Gulletussan raggar på hotellet". Mia Skäringer framför någon slags sexig dans till Fredrik Åkare och Cecilia Lind. Jag skrattar högt varje gång.
I klippet nedan ser man bara början, men hela finns säkert på svt.se.
I klippet nedan ser man bara början, men hela finns säkert på svt.se.
torsdag 5 februari 2009
Det ljuva livet
Jag måste gå på konsert oftare för jag är fortfarande helt fast i Sébastien-land. Men det finns helt enkelt inte så mycket vackrare än La ritournelle eller La dolce vita:
onsdag 4 februari 2009
Bizzexual like a cat in the forezzt
Var med Eva på Popcirkus på Debaser. Eller egentligen var vi på Sebastien Tellier, men vi fick Popcirkus på köpet. Dessutom på första parkett eftersom vi stod precis vid soffan där Luuk och Sinding Larsen intervjuade artisterna. Bilder finns på Evas blogg.
Om du inte har sett Sebastien live så måste du gå. Så är det bara. När annars får man chansen att se en långhårig, aspackad fransman spela låtar om "my bizzzexualitiii, I'm bisexzzual like a cat in the forezzzt"? Hela tiden var jag rädd att han skulle trilla omkull (han drack två flaskor vin på scen), men han lyckades ändå spela, inklusive den kanske allra vackraste låten jag vet:
Ännu bättre i sin långa version. Fast allt som verkar så improviserat under konserten är nog i själva verket noga inövat. Stefan Thungrens recension i Svenskan från maj 2008 beskriver nästan exakt samma konsert. Men vad spelar det för roll när man går hem med ett leende på läpparna?
Om du inte har sett Sebastien live så måste du gå. Så är det bara. När annars får man chansen att se en långhårig, aspackad fransman spela låtar om "my bizzzexualitiii, I'm bisexzzual like a cat in the forezzzt"? Hela tiden var jag rädd att han skulle trilla omkull (han drack två flaskor vin på scen), men han lyckades ändå spela, inklusive den kanske allra vackraste låten jag vet:
Ännu bättre i sin långa version. Fast allt som verkar så improviserat under konserten är nog i själva verket noga inövat. Stefan Thungrens recension i Svenskan från maj 2008 beskriver nästan exakt samma konsert. Men vad spelar det för roll när man går hem med ett leende på läpparna?
Älgdrömmar
Jag funderar ofta på vad min företagsidé ska bli när jag startar mitt företag. Än så länge har jag ingen tillräckligt bra, men det kommer säkert. Fast jag är ganska säker på att jag inte "kommer att bli med älg" som Sune Häggmark, fd socialchef och numera chef för MooseGarden blev. En fantastiskt spännande historia som jag ska få lyssna till på Sacos inspirationsdag den 19 februari. Längtar redan.
Livet kan verkligen ta spännande vändningar. Det tröstar jag mig med när det verkar som om allt går på i samma trista lunk. Vad som helst kan faktiskt hända, och ibland gör det det.
Livet kan verkligen ta spännande vändningar. Det tröstar jag mig med när det verkar som om allt går på i samma trista lunk. Vad som helst kan faktiskt hända, och ibland gör det det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)