Define Irony

Som nybliven laktosintolerant möts man av denna skylt på PrisExtra. Vid den laktosfria hyllan. Någon som vill köpa ett schampo för fett hår?

Popcirkus

Jag hade verkligen sett fram emot Popcirkus på SVT. Men jag missade premiären igår, och jag var tydligen inte ensam. Programmet sågs bara av 193 000 tittare enligt Aftonbladet. Dessutom var ganska många över 60 år. Säkert folk som tror att Rapport fortfarande går i SVT2.

Min spontana känsla när jag såg programtiden var nämligen att den var lite konstig. 19.30 på onsdagar? Bra att det inte börjar för sent, men 19.30? Jag gissar att målgruppen är jag själv och yngre. Varför inte 20.30 i alla fall så att man åtminstone hinner hem?

Men själva programidén älskar jag och det är toppen att SVT satsar på livemusik, eller musik över huvud taget. Den sortens public service är toppen! Jag ska definitivt titta, men inte på onsdagar 19.30. Kom igen, ny tid så blir allt mycket bättre!

I Phone Home

Jag har ingen IPhone och kommer nog inte att köpa någon heller eftersom jag inte gillar touch screens särskilt mycket. Hallå, svenskt väder.

Men jag är nyfiken på applikationen Facebook for IPhone. Behöver man verkligen den? På min ganska wapp-begränsade två år gamla Nokia 6300 går det utmärkt att läsa Facebook, faktiskt den enda sidan som funkar.

Är Facebook for IPhone kanske mest ett sätt att tala om att man faktiskt äger en IPhone?

Om dagen vid mitt arbete....

tänker jag ibland att jag har en väldig tur som har så bra arbetskamrater, som jag verkligen gillar. Intressant nog hade jag fantastiska arbetskamrater även på mitt förra jobb, kanske ännu bättre. Då var vi en liten grupp, den inspirerande chefen hade själv anställt alla och alla gjorde alltid sitt bästa. Det var mitt första riktiga heltidsjobb, så då hade jag inte fattat hur ovanligt det faktiskt är.

Jag har verkligen haft tur, med toppenkollegor genom hela mitt arbetsliv. Personer som alltid har gett mig äran när jag har kommit med bra idéer, vilket verkligen inte är alla förunnat. Själv försöker jag också vara noga med det. Det kanske är en naiv inställning, men jag vill gärna tro att den som är generös och trevlig på jobbet vinner i det långa loppet. Och dessutom är det mycket roligare att jobba när man hjälper varandra.

Nu när mitt jobb närmar sig slutet, tänker jag mycket på vad som är bra och dåligt på min arbetsplats. Kollegorna är definitivt i bra-kategorin. På många sätt är kollegorna dessutom viktigare än arbetsuppgifterna. Bra kollegor kan kompensera för tråkiga arbetsuppgifter ett bra tag, men inga roliga arbetsuppgifter i världen kan kompensera för jobbiga kollegor.

Problemet är att man aldrig i förväg vet hur kollegorna är innan man börjar ett nytt jobb. Kanske har jag helt enkelt haft tur. Jag får hoppas att tredje gången gillt gäller.

This Woman's Work

Just nu lyssnar jag på This Woman's Work med Kate Bush

Tyvärr går den inte att bädda in på bloggen, fast jag nu har lärt mig hur man gör. Men det är värt en tripp till Youtube.

Mäktigt.

In a Sentimental Mood

Ett säkert tecken på att du har blivit gammal och sentimental:
U2 spelar Pride och du är tvungen att blinka bort tårarna.

Visserligen är det Obama-installation, men ändå.
Någon måtta får det vara.

Annorlunda par

DN:s korsord: I par med Eva

Jag skriver: Efva

Rätt ord: Adam

Trainspotting

Idag såg jag ett yrke jag aldrig skulle våga ha: byta reklamaffischer i tunnelbanan. Jag väntade vid S:t Eriksplan och det var en minut kvar tills tåget skulle gå. Då klättrar en kille ner på spåren och ställer UPP stegen på spåren, klättrar upp och fixar någonting. Och när varningssignalen kommer står han kvar hur länge som helst innan han segar sig ner för stegen och masar sig upp från spåret. Hu, vad tryggt och härligt mitt skrivbord kändes i den stunden.

Klipp dej och skaff' dig ett riktigt jobb

Jag har tidsbegränsad anställning på mitt nuvarande jobb, som går ut i april. Det betyder att jag måste söka nytt. Jag var på en föreläsning med Torild Carlsson, en karriärcoach som skrivit en ganska uppmärksammad bok, Äntligen måndag! Jag har inte läst den, men Torilds tankar är att man ska försöka hitta det där man verkligen vill göra och är bra på, och att det i mångt och mycket ska ske genom att man pratar med människor som har jobb som verkar spännande för att ta reda på vad de egentligen gör. Han tycker att det är ett problem att vi ägnar massor av tid åt att söka jobb som vi egentligen vet väldigt lite om och inte heller vet om vi passar för.

Torild har många poänger, men om man som jag har en tidsbegränsad anställning och är lite stressad, så har man inte tid (eller det känns inte så i alla fall) att gå runt och hitta det man verkligen vill göra. Inte för mig i alla fall, som får extrem ångest av att ens tänka tanken att jag kanske blir arbetslös. Så mitt "hitta det jag verkligen vill göra"-projekt får nog vänta tills jag har hittat nästa jobb. Även om jag såklart försöker tänka så kring de jobb jag söker.

Men åh, vad jag längtar efter dagen när jag kan lägga ned min CV i byrålådan och inte bry mig om det på ett tag!

Festen

Ikväll hade vi avtackningsfest för Eva som har börjat jobba på Timbro. Eva har varit min närmaste kollega på Saco i två år, och det känns väldigt konstigt utan henne, men eftersom hon verkar trivas och ha det bra ger det mig på något sätt hopp om att jag också kommer att ha det bra i min post-Sacoperiod.

Vi hade en supertrevlig kväll, och exakt hur länge en Abba-singstarskiva räcker kan jag numera tala om för den som vill veta. Och hur svårt det är att bli singstar i en Abba-låt. Efter en del kämpande blev jag äntligen singstar i "Dancing Queen" och slapp sjunga Singstar utan att faktiskt bli en Singstar. Men det satt långt inne.

Det var en jättetrevlig kväll, men fortfarande är det en av de värsta sakerna jag vet med att vara singel; man går hem ensam efter festen. Det var en av mina favoritgrejer med att vara par. Antingen hade man varit på fest tillsammans och då kunde vi prata med varandra om festen och allt som hade hänt. Eller så hade jag själv varit på fest och kunde komma hem och berätta om festen för honom, och det var också en väldigt mysigt. Det spelar liksom ingen roll hur rolig festen är, det känns ändå ensamt när jag kommer hem. Jag hoppas att det går över någon gång!

Jag är inte sjuk (Jag är bara svensk)

Sjuk igen. Verkligen inte särskilt skoj. Jag roade mig med att söka på ordet "sjuk" på Spotify. 4 träffar blev det, varav favoriten är rubriken som sjungs av Tröste och Baere.


Någon sorts Ronny och Ragge? Det roligaste är att han sjunger på "svenska" hela låten. Som är riktigt dålig, men ändå på nåt sätt ganska kul. Fast det kanske mest är för att jag har feber.

Too little

Det är lätt att glömma mitt i gazakrisen att det pågår en finanskris. Svenskarna blev visst lite mer optimistiska i december och ökade sitt aktiesparande igen. Själv har jag nästan alla pengar jag har på bankkonto, men just nu är jag inne i den årliga januarikrisen. Januarikrisen orsakas av extra mycket räkningar vid årsskiftet, julklappshandel, nyårsafton och julrean. Samma visa varje år, jag lär mig aldrig. Nu är det exakt två veckor kvar till lön och jag har några ynka hundralappar kvar.

Och vad mer kommer i januari? Jodå, årsbekedet från CSN. Min totala skuld är nu 232 897 kronor. Sparka mig när jag redan ligger liksom. Jag är tacksam över att jag bor i ett land där alla förmånligt kan låna pengar och skaffa sig en högre utbildning. Det är en av de bästa sakerna med Sverige. Och jag försöker att arbeta mot den där lite irriterade känslan jag ibland får när jag tänker på CSN och mitt studielån. Men varje år i januari får jag lust att rymma utomlands, dit CSN:s långa arm tydligen inte särskilt ofta når, enligt DN för nån vecka sedan.

Men det brukar gå över i februari.

Lång dag

Vissa dagar vill man bara ska ta slut. Den 7 januari 2009 är en sådan dag. Men det är en dag som för alltid kommet att sitta fastbränd i minnet, tatuerad i minnet faktiskt. Som alla hemska dagar slutade den med lite hopp. Livet gör så ganska ofta har jag märkt. Annars blev det väl för tungt. Trots det är jag glad att det snart är den 8 januari.

Unwritten

Hur fördriva tiden när man är sjuk? Jag fastnar i "The Hills" på MTV. Kort resumé: rika tjugoåriga amerikanskor flyttar till LA och startar karriärer inom mode och event. Och, ja, det är "på riktigt".

Jag är fascinerad av Lauren Conrad, som är huvudperson. Hon har konstigt nog integritet och klass, även när hon beter sig helt fel. En tydlig och klar moralisk kompass som hon följer i alla lägen. Det känns ganska ovanligt i reality-världen. Dessutom har serien en bad boy som är precis så korkad och elak som en skurk ska vara, nämligen Spencer.

Men egentligen är nog det riktiga skälet till att jag har fastnat i Hills att man kan titta på alla avsnitten på MTV:s webb. Tänk om alla bolag gjorde så.

Sick sick sick

Feberkoma i flera dagar. Det värsta med att vara sjuk är att man glömmer hur det känns att vara frisk och tror att man aldrig kommer att bli det igen.

33

Idag har jag fyllt 33. Eller tekniskt sett igår, eftersom det har hunnit bli den 3:e januari. Jag har haft en trevlig födelsedag, först Afternoon tea med Richard i Vasastan och sedan födelsedagsdrinkar med en hel del trevliga människor på Imperiet i Skrapan på kvällen.

Jag försökte tänka ut om jag har någon särskild relation till siffran 33. Den enda jag kom på var att Smashing Pumpkins hade en låt som hette Thirty-Three på Mellon Collie and the Infinite Sadness, som kom 1994. Som jag gillade då. En gång var Smashing Pumpkins världens snyggaste band, särskilt när fula trummisen hade sparkats. I videon till Thirty-Three har James Iha en riktigt dålig hårdag, men är i alla fall snyggare än de flesta.

Eftersom jag inte har lärt mig att lägga in you tube-filmer direkt och inte orkar lära mig det efter klockan halv ett på natten postar jag länken. Jag vet inte om det är nostalgi, men låten gillar jag fortfarande.

Och att fylla 33, tja, det var bättre än att fylla 32.

Evas fantastiska nyårstårtor