måndag 30 november 2009

Jag älskar Johan Croneman

Eller nej. Det är klart att jag inte gör. Jag känner inte honom och han måste vara minst 55. Men jag älskar hans tv-krönikor i DN. Det finns ingen som formulerar sig så giftigt som han - och ändå är han aldrig elak utan orsak. Han sätter fingret på de svaga punkterna i dokumentärer och han är en av få kritiker som faktiskt kan recensera skådespeleri - eftersom han kan skriva beskrivande texter.
Och som JC skriver! Alltid så himla bra! Ibland tokhyllar han något - men alltid med självdistans och en ironisk blinkning till läsarna, som när han hyllar Hasse Ekmans film "Kungliga patrasket" från 1945:

Det första ord jag tänker på är: espri. Det beror givetvis delvis på att jag är en kultur­snobb, på den fina morgontidningen, som på detta sätt (och alltid) vill, och försöker, fjärma mig från min läsekrets.

Det som fick mig att återupptäcka JC (av någon anledning har jag inte läst honom på ett tag) var hans krönika om Hannes Råstams del 3 i dokumentären om Thomas Quick, som sändes för några veckor sedan (finns på SVT Play). Jag såg den och störde mig något oerhört på att den skulle "avslöja helt nya uppgifter om fallet Thomas Quick". Men för oss som har sett program 1 & 2 framkom inget nytt överhuvudtaget. Ja, han hade hittat ytterligare en expert som kunde vittna om att de psykologer som haft hand om Thomas Quick var lite för förtjusta i teorin om multipla personligheter, men det gav liksom inget ny information.

Och jag störde mig också på att det inte någonstans i de tre programmen nämndes att Thomas Quick faktiskt begått flera våldsamma övergrepp på pojkar - något som tidigare har skildrats t.ex. i P3 dokumentär om fallet. Jag satt hela tiden och kände mig lite lurad, lite manipulerad, utan att riktigt kunna sätta fingret på varför. Men det kan såklart JC:

Och nu river Hannes Råstam upp hela nystanet. Det är djävulskt skickligt gjort! Och man kan bara tro honom, hela tiden, särskilt när åklagare, polis, förhörsledare, läkare, terapeuter, domstolar och advokater, exakt alla, ser ut att vara a) mindre begåvade b) konspiratoriskt lagda av naturen c) döljer avgörande fakta. Alla luras – utom Quick. Det är något lurt i allt detta. Hoppas Hannes Råstam får ordning på det

Att Johan Croneman får ordning på det behöver jag inte ens kommentera. Nu kanske någon tror att jag är ironisk i min JC-dyrkan, eftersom jag ibland har en viss tendens till ironi. Men icke. Inte alls. Jag menar vartenda ord. Sätt igång och läs honom om du inte tror mig.

tisdag 24 november 2009

Jag orkar inte blogga

Tillbaka när lusten återvänder.