Idag älskar jag mina medmänniskor

Du där!
Varför reste du dig inte från handikapplatsen i bussen imorse när du såg mig komma med kryckorna? Varför tvingade du mig att be dig flytta på dig för att sedan sucka surt och få mig att känna mig jobbig, när det i själva verket var du som var oförskämd?

Och när du kom bakom mig utanför affären ikväll och såg mig kämpa med kryckor och konsumkasse, varför frågade du inte om du kunde hjälpa mig i några meter? Vi skulle ju åt samma håll.

Och sen, när du såg att jag skulle gå igenom den tunga järngrinden in på gården, varför hjälpte du inte mig att öppna den istället för att stå några meter bakom och vänta?

Det hade varit så enkelt.