Idag uppfylldes en av min barndomsdrömmar. Synd att jag inte var med. 100 personer dansade samma dans på offentlig plats, precis som det var i Fame när man var liten. Det var Bounce som tog initiativet, och låten var MJ:s Beat it. I min dröm var det alltid Thriller-koreografin, men det här är helt underbart det också.
Visar inlägg med etikett Michael Jackson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Michael Jackson. Visa alla inlägg
onsdag 8 juli 2009
tisdag 7 juli 2009
Michael Jackson i mitt livs soundtrack
Idag gick jag in en affär och var där ett tag. Allting kändes lite konstigt. Först kom jag inte på vad det var, men sedan insåg jag att jag hade varit där i tio minuter utan att höra en enda Michael Jackson-låt. Överallt där jag har varit under den senaste veckan har Michael Jackson spelats. Så även i min egen Ipod. MJ var aldrig min största idol, men under den senaste veckan har min barndom spelats upp i mitt huvud till hans musik.
Jag minns exakt hur det kändes att sitta i den bruna skinnsoffan hos min granne och titta på när Michael i sin vita kostym gjorde det där märkliga framåtlutet i "Smooth Criminal". Hur kul det var på klassfesten när alla försökte göra taffliga danssteg till "Billie Jean" eller "The Way You Make Me Feel" utan att lyckas. Hur jag såg premiären på "Black and White" hemma hos min kompis som hade en ny, stor TV.
Det finns artister som har betytt mer för mig, men om jag någon gång skulle sammanställa mitt livs soundtrack skulle han definitivt vara med. Och jag tror inte att det finns någon artist som jag har blivit så imponerad av, för både rösten och dansen. I en dokumentär som gick på SVT i förra helgen sa den intervjuade koreografen att Michael dansade inuti musiken. Och det är så det känns. Han var inte bara ett med musiken, han var inuti den.
Det finns mycket att skriva om personen och fenomenet Michael Jackson,för att inte tala om den intressanta minnesceremonin, men det sparar jag till en annan gång. I någon vecka till tror jag att det kommer att vara Michael Jackson vart man än går. Sedan kanske vi går tillbaka till att minnas den tragiska kufen och potentiella pedofilen. Men just ikväll väljer jag att tänka på den MJ som moonwalkade för första gången.
Jag minns exakt hur det kändes att sitta i den bruna skinnsoffan hos min granne och titta på när Michael i sin vita kostym gjorde det där märkliga framåtlutet i "Smooth Criminal". Hur kul det var på klassfesten när alla försökte göra taffliga danssteg till "Billie Jean" eller "The Way You Make Me Feel" utan att lyckas. Hur jag såg premiären på "Black and White" hemma hos min kompis som hade en ny, stor TV.
Det finns artister som har betytt mer för mig, men om jag någon gång skulle sammanställa mitt livs soundtrack skulle han definitivt vara med. Och jag tror inte att det finns någon artist som jag har blivit så imponerad av, för både rösten och dansen. I en dokumentär som gick på SVT i förra helgen sa den intervjuade koreografen att Michael dansade inuti musiken. Och det är så det känns. Han var inte bara ett med musiken, han var inuti den.
Det finns mycket att skriva om personen och fenomenet Michael Jackson,för att inte tala om den intressanta minnesceremonin, men det sparar jag till en annan gång. I någon vecka till tror jag att det kommer att vara Michael Jackson vart man än går. Sedan kanske vi går tillbaka till att minnas den tragiska kufen och potentiella pedofilen. Men just ikväll väljer jag att tänka på den MJ som moonwalkade för första gången.
fredag 26 juni 2009
R.I.P MJ
Ikväll kommer rapporterna att Michael Jackson har dött av en hjärtattack. Inga bekräftelser finns ännu officiellt. Men det är såhär jag tänker minnas honom, innan han bleknade och blev offer för sin egen myt.
Det känns overkligt. Han har alltid funnits och nu finns han inte mer. Nånstans hoppades jag alltid att han skulle kunna fixa till sitt liv igen. Men det går inte alltid som man vill.
Det känns overkligt. Han har alltid funnits och nu finns han inte mer. Nånstans hoppades jag alltid att han skulle kunna fixa till sitt liv igen. Men det går inte alltid som man vill.
torsdag 5 mars 2009
This is it
Whacko Jacko lägger av. King of Pop ger tio avskedskonserter i London och sedan slutar han, enligt Aftonbladet. Tidningen kallar det chockbesked, men jag är mest chockad över att han faktiskt ska göra konserter igen. Det trodde jag aldrig.
Lika bra det. Bättre än på Superbowl blir det ändå inte. Han står stilla i nästan en minut. Och det blir ändå inte tråkigt. Och som han dansar sen! Ibland saknar man ju den gamla MJ. Fast inte den 50-åriga galningen, han får gärna dra sig tillbaka tyst och stilla efter sina spelningar i London i sommar.
Lika bra det. Bättre än på Superbowl blir det ändå inte. Han står stilla i nästan en minut. Och det blir ändå inte tråkigt. Och som han dansar sen! Ibland saknar man ju den gamla MJ. Fast inte den 50-åriga galningen, han får gärna dra sig tillbaka tyst och stilla efter sina spelningar i London i sommar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)