Avskaffat kårobligatorium

I veckan kom regeringens förslag till ett avskaffat kårobligatorium. Diskussionens vågor går höga, för eller emot. Eva är till exempel ganska för ett avskaffande och skriver om det i ett av sina senare inlägg. Själv är jag - typiskt nog - inte så mycket för eller emot. När obligatoriets antagonister pratar föreningsfrihetsargument känner jag på samma sätt som när MUF:are traditionellt skriker om att Systembolaget måste avskaffas för att det begränsar vår frihet: Kom igen, det finns viktigare friheter att kämpa för, liksom.

Men den senaste veckan har jag funderat mycket på varför studentkårer och andra studentorganisationer behandlas som om de är vilka föreningar som helst. När de i själva verket är ganska speciella på grund av den begränsade tid människor är studenter.

Det är inte det att studentinflytandet nödvändigtvis måste vara organiserat i obligatoriska studentkårer. Men det som stör mig i hela debatten är avsaknaden av diskussion kring det som faktiskt är studentkårernas egentliga problem: kontinuiteten.

Alla pratar som om studentorganisationer är vilka andra organisationer som helst. Men det är de inte. Den gemensamma basen för organiseringen av studentinflytandet, att man är student, är ett väldigt svagt fundament att bygga på. De flesta är studenter i max 5 år. Under den tiden tänker de mycket på sin utbildning, mycket mindre på de nya studenter som kommer efteråt. Det är extremt svårt att få engagerade studenter som upprätthåller och jobbar för studenters inflytande, och som håller på tillräckligt länge för att få någon sorts erfarenhet.

Man kan jämföra med facklig verksamhet, där det finns personer som har varit aktiva i 20 år. Jag vet inte vad genomsnittet för engagerade i studentkårer är, men jag gissar på 2 år. Självklart befinner man sig i den strukturen i ett väldigt underläge gentemot högskolan.

Och det är där obligatoriet har fyllt en viktig funktion, för att skapa den kontinuitet och stabila struktur som krävs för att upprätthålla ett starkt inflytande. Jag säger inte att det inte går att skapa utan ett obligatorium. Men problemet med dem som vill avskaffa det är att de inte har kommit med något riktigt alternativ till hur man ska lösa detta problem. Och det har verkligen inte den aktuella utredningen gjort, eftersom den har utgått från att man ska bevara status quo.

Jag hade önskat mig någon som hade funderat kring detta helt förutsättningslöst, men det verkar var för mycket begärt. Någon som faktiskt hade studentinflytandets kärnproblem i fokus, inte tomma principdiskussioner eller kårkramarperspektiv för ögonen.

Äsch, och jag som trodde att jag inte brydde mig om frågan längre.

The Death Test

Jag kommer att dö när jag är 87. I alla fall om man ska få tro "The Death Test". Dessutom kommer jag mest sannolikt att dö av ålderdom. Men jag har 24% risk att dö i en bilolycka och dessutom 13% risk att dö av ensamhet. Alla kanske dör ensamma, men jag hoppas verkligen att det inte blir ensamheten som tar mig av daga. Men oddsen är ju på min sida.

Räddaren i nöden

Efter att ha varit sjuk i nästan fyra dagar och ha varit farligt nära att dö av tristess upptäckte jag till min glädje att det fanns avsnitt av Gilmore Girls som jag inte hade sett. Faktiskt säkert fem avsnitt i början på säsong 7.

Jag saknar Gilmore Girls. Eller egentligen inte, det går på Kanal 5 varje lördag och söndag förmiddag, men jag saknar att ha nya avsnitt att se fram emot. Det var en smart, rolig serie full med popkulturella och politiska referenser som gjorde att man själv fick känna sig smart. Dessutom med härligt absurda scener. They just don't make them like that anymore.

Jag började kolla Youtube för att hitta bra klipp, men det var svårt. Antingen är det en massa romantiska scener eller de mer dramatiska som finns. Men jag tror att jag har hittat en scen (tyvärr lite avhuggen) som visar de mer absurda dragen i serien.



Hmm, känns som om jag har skrivit det här inlägget förut. Men vad gör det. Gilmore Girls är värt det. Räddaren i sjuksängen.

Samma lika

Och så var man sjuk igen. L har tipsat mig om ett hopkok som ska göra mig frisk. Buljong, vitlök, ingefära, citrus och chili. Har kokat ihop det men vet inte om jag törs. Det ser väldigt, väldigt gult ut. Och lite grumligt.

Uppdatering Jag klarade inte av att dricka hela hopkoket. Om jag fortfarande är sjuk imorgon ska jag försöka igen, se om jag kan få till bättre smak då.

Maximal anpassning

Förkylning betyder ensam med melodifestivalen, en ganska blek delfinal för övrigt. Men det intressanta är att alla kanalerna anpassar sina program efter melodifestivalens sändningstider. 21.35 slutar tävlingen. Och som av en händelse börjar det filmer i TV3, TV4, 6:an och TV4Plus. Samt serier på Kanal 9 och Kanal 5.

Total anpassning till konkurrensen kallas det. Inte så konstigt när 3 miljoner människor är upptagna. Men det är konstigt att det inte händer oftare. På tisdagar och onsdagar kl 21.00 lägger annars alla sina mest populära serier. Grey's Anatomy samtidigt som Lost, Desperate Housewives samtidigt som The Mentalist. Längre tillbaka brukade 3:an köra Sex and the city samtidigt som 5:an körde Vänner. Det måste väl vara så att den helt enkelt är tider som har mycket fler tittare och att det lönar sig att konkurrera istället för att lägga programmen på en annan tid.

Någon så total anpassning som det är runt melodifestivalen är det ju aldrig annars. Det är helt enkelt så att Christer Björkman styr allt. Hemska tanke. Hans webbplats är för övrigt helt utan självdistans.

Moose on the loose

Idag var jag på föredraget med Sune Häggmark, som jag skrev om för ett par veckor sedan. Det var utan tvekan ett av de roligaste föredragen jag har hört, och jag lär återkomma till det fler gånger. Just nu måste jag bara dela med mig av ett av de fantastiskt roliga citat som Sune levererade under föreläsningen:

Att sova med älgkalvar, det är mysigt. Man måste ha byfånemössa på sig, sån där med öronlappar, för dom vill gärna suga på örona

Dilemma

Idag på lunchen kunde jag välja mellan mat som ger ont i magen och mat som gör att halsen svullnar igen. Vardagen för en laktosintolerant nötallergiker. Jag valde ont i magen. Så det har jag nu.