Avskaffat kårobligatorium

I veckan kom regeringens förslag till ett avskaffat kårobligatorium. Diskussionens vågor går höga, för eller emot. Eva är till exempel ganska för ett avskaffande och skriver om det i ett av sina senare inlägg. Själv är jag - typiskt nog - inte så mycket för eller emot. När obligatoriets antagonister pratar föreningsfrihetsargument känner jag på samma sätt som när MUF:are traditionellt skriker om att Systembolaget måste avskaffas för att det begränsar vår frihet: Kom igen, det finns viktigare friheter att kämpa för, liksom.

Men den senaste veckan har jag funderat mycket på varför studentkårer och andra studentorganisationer behandlas som om de är vilka föreningar som helst. När de i själva verket är ganska speciella på grund av den begränsade tid människor är studenter.

Det är inte det att studentinflytandet nödvändigtvis måste vara organiserat i obligatoriska studentkårer. Men det som stör mig i hela debatten är avsaknaden av diskussion kring det som faktiskt är studentkårernas egentliga problem: kontinuiteten.

Alla pratar som om studentorganisationer är vilka andra organisationer som helst. Men det är de inte. Den gemensamma basen för organiseringen av studentinflytandet, att man är student, är ett väldigt svagt fundament att bygga på. De flesta är studenter i max 5 år. Under den tiden tänker de mycket på sin utbildning, mycket mindre på de nya studenter som kommer efteråt. Det är extremt svårt att få engagerade studenter som upprätthåller och jobbar för studenters inflytande, och som håller på tillräckligt länge för att få någon sorts erfarenhet.

Man kan jämföra med facklig verksamhet, där det finns personer som har varit aktiva i 20 år. Jag vet inte vad genomsnittet för engagerade i studentkårer är, men jag gissar på 2 år. Självklart befinner man sig i den strukturen i ett väldigt underläge gentemot högskolan.

Och det är där obligatoriet har fyllt en viktig funktion, för att skapa den kontinuitet och stabila struktur som krävs för att upprätthålla ett starkt inflytande. Jag säger inte att det inte går att skapa utan ett obligatorium. Men problemet med dem som vill avskaffa det är att de inte har kommit med något riktigt alternativ till hur man ska lösa detta problem. Och det har verkligen inte den aktuella utredningen gjort, eftersom den har utgått från att man ska bevara status quo.

Jag hade önskat mig någon som hade funderat kring detta helt förutsättningslöst, men det verkar var för mycket begärt. Någon som faktiskt hade studentinflytandets kärnproblem i fokus, inte tomma principdiskussioner eller kårkramarperspektiv för ögonen.

Äsch, och jag som trodde att jag inte brydde mig om frågan längre.