Bredvid mig bor en liten tant. Hon ser ut som små tanter gör mest, liten, smal, fotriktiga skor och tantkappa. Hon hör ganska dåligt, så man pratar inte så mycket med henne, men vi hälsar artigt på varandra. Hon ägnar sina dagar åt att systematiskt tvätta och vädra sina kläder och mattor. Ibland går hon ut och handlar och då har hon tanthatt på sig.
Vi har som sagt inte så mycket gemenskap, men det finns en sak vi båda gör varje morgon, vare sig det är vardag eller helg; lyssnar på P1. Hon hör ju som sagt dåligt och har därför ganska hög volym. Det har jag också, inte för att jag hör dåligt, men för att det inte går att justera volymen på min 79kronorsradio från Claes Ohlsson.
Radioljudet genom väggen känns tryggt av flera skäl. Dels vet jag att hon är okej, dels ser jag delar av min framtid framför mig. Jag tänker nämligen också ha tantkappa och kanske tanthatt. Däremot har jag väldigt svårt att tänka mig att jag kommer att ägna mina dagar åt att vädra kläder. Det finns så mycket annat som är roligare. Men det känns bra att jag och min tantgranne har något gemensamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar