Lyssnar på nya Kentlåten, Töntarna, på Spotify. Jag har varit ett troget fan sedan 1995. Med troget menar jag att jag har köpt nästan alla skivor -t.o.m. Isola på engelska. (Däremot har jag aldrig varit ett av deras totalfanatiska fans - jag tror att människor med humor aldrig kan vara totalfanatiker). Förra skivan tyckte jag var helt okej. Men plötsligt orkar jag inte längre. Det är inte för att låten har en ganska töntig synthproduktion. Det är inte för att textraden "häng dom högt" upprepas i oändlighet. Nej, det är Rösten, Jocke Bergs röst.
På de första skivorna med Kent ARTIKULERADE Jocke, varje ord uttalades som om han vore en gammaldags teaterskådespelare. På tredje skivan, Isola, var plötsligt artikulationen borta och ersatt av ett mumlande som höll i sig i två skivor till. Artikulerandet smög sig in igen på senaste skivan. Och nu är ARTIKULERANDET tillbaka på den nya låten. Och plötsligt står jag inte ut längre. Tyvärr. Det går inte längre. Det funkade när det blåste på månen, eller när han inte fick på sig sina blåjeans, men det funkar inte när han vill hänga dom högt och långsamt.
Och det är med lite sorg jag får konstatera att Kent inte längre är med mig.
Kent – Töntarna
Och om man inte har Spotify finns den på youtube:
Du prickade in det! Jag ledsnade i och för sig vid Du och jag döden, men av precis samma anledning. Och jag har även kommit på en annan grej som stör mig - jag tror att Jocke har blivit lycklig! Hans prettotexter är inte längre prettoångest, utan bara pretto! Jag säger nej.
SvaraRadera