Under min andra och tredje arbetsvecka har jag...

....visat alla och mig själv att mina stöka-till-skrivbordet-takter tyvärr sitter i även på det nya jobbet

.....skapat ett oslagbart e-postmappsystem som hittills har gjort att inga mejl har fallit mellan stolarna

....träffat statssekreteraren en gång men ingen minister. Om man inte räknar två gånger när jag har sagt hej till Jan Björklund när han gick förbi mitt rum

....druckit minst tre koppar kaffe varje dag och fått kaffeabstinens idag när jag inte drack något förrän klockan tre

... gått på "Ny i Regeringskansliet"-kurs och insett att jag kan väldigt mycket redan

.... kommit fram till att jag trivs bra

.... inte bloggat en enda gång förrän idag.

Måste nog skärpa mig om inte bloggen helt ska dö.

Under min första arbetsvecka har jag

...väntat i en timme för att få ta ett kort på mig själv,

....blivit galen av att inte hitta någon inställning i Lotus notes som gör att mejlen jag raderat försvinner direkt. Nu ligger de kvar med ett litet kryss framför, vilket gör att jag hela tiden tror att jag har massor av fler mejl än vad jag har. Sjukt jobbigt,

... fått bekräftat att kollegorna är väldigt trevliga,

... blivit påmind om att jag faktiskt gillar att ha flextid,

... åkt på jobbresa till Lund och Köpenhamn,

... äntligen fått gå i kulverten under Regeringskansliet,

... inte bloggat en enda gång.

Det sista måste jag ändra på. Det andra känns bra som det är.

Världens bästa låt?

I mitt tidigare parliv förekom det många listor. Vilka var de 50 bästa låtarna någonsin? Jag tänkte alltid att jag skulle skriva en lista, men hade oerhört svårt för att bestämma mig. För hur bestämmer man vilken som är världens bästa låt? Eller ännu hellre vilken låt som ska hamna på plats 22? Jag kunde aldrig göra det, det var på något sätt oerhört laddat för mig. Som att hela min personlighet skulle för alltid ligga fast om jag bestämde vilka låtar jag tyckte var bäst. Som om att det aldrig skulle gå att ändra på. Men det gör det ju.

Ikväll är jag helt övertygad om att världens bästa låt heter "The only living boy in New York" med Simon and Garfunkel. Det kanske inte stämmer en annan dag. Men att det kommer att vara en riktigt bra låt även imorgon, det är jag helt säker på.

Det du behöver veta om livet har Tove Jansson redan skrivit om

För ett tag sedan jag om "Pappan och havet" av Tove Jansson i bokklubben. Det är boken när Muminpappan får för sig att familjen måste flytta ut till en fyrö för att familjen ska gå uppleva lite äventyr. Egentligen är det bara ett sätt att bota sin livströtthet och depression. Mamman anpassar sig och säger okej, hon vet att det är vad som krävs om pappan och i slutändan familjen ska överleva. Hela historien slutar med att Muminmamman också drabbas av en depression, men den får andra uttryck. Hon planterar och målar. Och till slut måste de ta sig hem, annars funkar inte familjen. Utan mamman funkar ingenting.

Saken är den att Tove Jansson är en helt vansinnigt skicklig författare. Det finns ingen psykologisk utveckling hos en karaktär om man inte känner igen eller sympatiserar med. Det är oerhört lätt att lägga ett genusperspektiv på historien, där mamman i princip offrar sig för pappan, även om hon får sin vilja fram till slut. Och Tove skyggar inte för det, men samtidigt är det en djup sympati för varje karaktär som får mig att känna att det ligger något under det där. Det är inte ett genusperspektiv som ska läggas på Toves böcker, det är i den rätta meningen ett allmänmänskligt perspektiv. Som alltid, alltid har något att lära ut. Läs gärna om böckerna som vuxen. Jag lovar, de berättar mer om livet än vilken psykolog som helst. Om jag ville starta min egen terapeutiska inriktning skulle jag definitivt ha böckerna om Mumindalen som inspiration. Det man inte lär sig där finns ingen som helst anledning att kunna.

Depressiva tankar kan ibland kompenseras med kaffe och bullar

..enligt Tage Danielsson. Kanske är det vad jag har gjort på semestern. Upptäckte idag att jag har utvecklat ett kaffeberoende över påsken. Lite konstigt, det är väl sånt man bara gör när man jobbar? Jag skulle kunna göra ett tappert försök att skylla på min mamma, som i normala fall dricker mycket mer kaffe än jag. Men tyvärr. Det var jag själv som satte på kaffebryggaren hela tiden. Å andra sidan var det mamma som bjöd på bullarna.
Semestervecka två = koffeinavgiftning.

Som bonus: Tage sjunger sången.

Sånt jag saknar

Jag bodde i Jönköping tills jag var 20. Jag har en ganska osentimental inställning till Jönköping nu för tiden. Då talar jag om platsen, inte om människorna. Det känns inte hemma längre, det har det inte gjort på ganska länge nu. Stockholm är hemma. Punkt.

Men det finns faktiskt en sak som Jönköping har, som Stockholm inte har. Och det är något jag verkligen saknar; stranden. Att bo vid Vättern är nästan som att bo vid havet. Egentligen bor jag ju närmre havet nu, men känslan är inte densamma. Se själv. Lite taskig bild, dags för ny mobil, men en liten känsla får man i alla fall.

Glad påsk

På påskafton målade vi ägg. De första som var klara var äggen som föreställer mig själv och min pappa. Jag önskar att jag kunde säga att det är mina brorsbarn som har målat äggen. Men det kan jag inte.