Morgonsång

Inatt var jag uppe så länge att fåglarna sjöng när jag tog taxi hem. Ett ögonblick av total lycka. Det ska jag komma ihåg imorgon när jag ångrar att jag inte fick sova längre.

Elake Edward

Nu har jag stått ut med Elake Edward af Sillén i två kvällar på semifinalerna i Eurovision. Ja, jag vet, jag får skylla mig själv, men ändå. Elake Edward kör med en stil som jag tror i bästa fall ska vara ironiskt rolig. Det är den inte.

Ja, jag vet att jag kommer att låta som en tant, men det är faktiskt inte roligt när Elake Edward hånar den ryska manliga programledaren för att han talar dålig engelska. Eller när han i nästa andetag kallar den andra programledaren för "lilla älskade flickan". Ironi är inte särskilt roligt om det inte finns en ansats till självdistans. Kanske till och med lite välvilja. Eller åtminstone en glimt i ögat. Och det har inte Elake Edward. I alla fall inte när han kommenterar Eurovision.

Jag kom på mig själv med att vara lite upprörd över att mina licenspengar går till hans lön. Så nu är det väl officiellt; jag är en tant som tycker att man ska vara snäll mot varandra. Men allvarligt, lämnade vi inte kvar den elaka ironin nånstans i 90-talet? Annars borde vi ha gjort det.

Annorlunda tidsuppfattning

Igår registrerade jag mig på Tradera. Tänkte att man kanske vill köpa eller sälja nåt nångång. Knappt 24 timmar senare fick jag följande meddelande:

Vi på Tradera är glada över att du valde att bli medlem hos oss och kunde därför inte undgå att lägga märke till att du inte varit aktiv på ett tag.

Det är tydligen höga krav på aktivitet på Tradera.

Lyckans dag

Äntligen finns det en laktosfri fil värd namnet!! I den laktosfria kampen brukar Valio ofta vinna över Arla, men idag har det hänt; Arla klättrar raskt upp i ledningen med den enda ätbara (och riktigt goda) laktosfria filen. Den är så ny att den inte ens finns på Arlas webb. Vilket jag inte alls kan förstå, för det är en välsignelse för oss laktosintoleranta filjunkies. Mina morgnar har precis fått en ökad livskvalitet med kanske 500%. Och nej, det är inget skämt.

Boklördag

Igår skaffade jag en, två, tre, fyra, FEM böcker. Jag har lite problem att stå emot böcker ibland, det har jag skrivit om förut. Igår gjorde jag dessutom en sak som jag gör med jämna mellanrum - köpte en bok som jag redan hade hemma. My sister, my love av Joyce Carol Oates. Jag stod och funderade ett tag, men kom fram till att jag inte redan hade köpt den. Vilket var helt fel såklart. Visserligen är JCO en av mina favoriter, men borde man inte ha koll på vilka böcker man har hemma? Om inte, har man helt enkelt för mycket saker.

Tre av böckerna var visserligen gratis genom Å. Stil och politik av Göran Greider och Barbro Hedvall, Managementsyndromet av Thomas Johansson och Allt mitt är ditt av Johan Söderberg (om fildelningsdebatten). Alla tre böcker jag har velat läsa, men inte kommit mig för.

Men det jag ser mest fram emot är The sorrows of an American av Siri Hustvedt (Sorgesång på svenska, kom för ngn vecka sedan). När man tröttnat på Paul Auster kan man med fördel läsa hans fru. Jag tyckte om Vad jag älskade, hennes debutbok, så jag hoppas mycket på den här. Och den som vill ha My sister, my love av JCO, skicka ett mejl. Vill att den ska komma till nytta.

Den där bokhylleutrensningen som jag hade planerat till helgen, den får vänta ett tag till.

Dance Russian dance

Nej jag vet. Mikhail Baryshnikov är kanske inte ryss egentligen. Han växte upp i Lettland, som var en del av Sovjet, och hoppade av till väst någon gång för länge sedan. I Kanada. Han är en av världens genom tiderna bästa dansare. Men han är också Alexandr Petrovsky som Carrie hade ihop det med i sista säsongen i Sex and the city.

Idag dansade han tillsammans med Ana Laguna på Dramaten i Three solos and a duett. Andra akten med koreografi av Mats Ek var nog egentligen den bästa dansen, men jag kände mig mest berörd när Baryshnikov dansade med sig själv som ung. Bakom honom visades en film av honom själv när han dansade, betydligt yngre (han är 61 idag) och spänstigare än nu. Och det var både sorligt och vackert att se den gamle dansarens tillkortakommanden jämfört med sin yngre upplaga. Å andra sidan fick man också se vad han hade vunnit i erfarenhet och känsla.

På slutet var det stående ovationer hur länge som helst. Och ett sånt där OS-ögonblick, när man känner att det som hyllas är inte bara prestationen vi precis har sett utan ett helt liv av kamp för att komma dit man är. Det var en mycket bra kväll.

Eva och jag funderare på om han fortfarande klarade av att hoppa. (I SATC springer han ifatt en taxi och hoppar över en massa saker, men det var ju ett tag sedan). Han hoppade ganska bra i sista dansen, men inget emot hur han hoppade för 30 år sedan. Enjoy och förundras.

Under min andra och tredje arbetsvecka har jag...

....visat alla och mig själv att mina stöka-till-skrivbordet-takter tyvärr sitter i även på det nya jobbet

.....skapat ett oslagbart e-postmappsystem som hittills har gjort att inga mejl har fallit mellan stolarna

....träffat statssekreteraren en gång men ingen minister. Om man inte räknar två gånger när jag har sagt hej till Jan Björklund när han gick förbi mitt rum

....druckit minst tre koppar kaffe varje dag och fått kaffeabstinens idag när jag inte drack något förrän klockan tre

... gått på "Ny i Regeringskansliet"-kurs och insett att jag kan väldigt mycket redan

.... kommit fram till att jag trivs bra

.... inte bloggat en enda gång förrän idag.

Måste nog skärpa mig om inte bloggen helt ska dö.