Jag är gammalt Kent-fan. Jag sympatiserar verkligen med Kent-fansen som säger att "jag laddar ned all annan musik än Kent - den köper jag". Jag laddar inte ned musik olagligt - men jag förstår känslan av att verkligen vilja gynna sin favorit.
Min kompis F brukar alltid hävda att det är första skivan - Kent - som är den bästa. Länge tyckte jag att han hade helt fel - vilket även Kent själva tyckte: " den som tycker att vår första skiva är bäst är dum i huvudet" eller nåt liknande minns jag att Jocke Berg sa i en intervju. Och han har rätt - första skivan är verkligen inte deras bästa skiva. Vissa låtar (som "Jag vill inte vara rädd") är direkt pinsamma. Men. Trots allt. En av deras allra bästa låtar var faktiskt deras första singel.
Visserligen skulle det dröja tills 2002 innan Jocke Berg fick en för bästa texter, men det är inte många av Kents låtar som slår träffsäkerheten i tonårsångesten i debutsingeln "När det blåser på månen". Texten funkar inte riktigt ensamt, man måste höra Jockes röst kvida "och du ska ta mig härifrån, NU när det blåser på månen". I en enkel refräng ("är jag en astronaut, är jag en astronaut, är jag en astronaut, är jag så ensam") fångas all tonårsångest du någonsin har känt. Eller all 33-årig ångest du någonsin har känt, för den delen.
Kostymen den skaver och jag har inte duschat
idag är igår och idag ska jag sitta kvar
Jag fuskade med mina svar
Den svarta kostymen ska av
Kostymen är inte jag Kostymen är inte jag
är jag en Astronaut? är jag en Astronaut?
är jag en Astronaut? är jag så ensam?
Klänningen skaver och du
den skyler knappt barmen
Idag är igår och du ska ta mig härifrån
nu när det blåser på månen
ska du ta mig härifrån?
nu när vi fyllt alla hålen
nu när vi fyllt alla hål
är jag en Astronaut...
Tyvärr finns det ingen bra video på Youtube, så det bäst är att sluta ögonen och lyssna.
Det vore jättetrist att säga att Kent aldrig har blivit bättre än sin debutsingel. Som tur är har de faktiskt blivit det. "Innan allting tar slut" från Isola 1998 fångar relationsångesten vi över 30 har/har haft/kommer att få. Ännu bättre än tonårsångesten i "När det blåser på månen". Och det räcker. Kent har alltid varit irriterande pretentiösa. Men om jag hade gjort två i princip perfekta låtar skulle jag vara nöjd. Eller ja, ganska perfekta texter i alla fall. Synd bara att den senaste riktigt bra texten kom 1998.
lördag 30 maj 2009
torsdag 28 maj 2009
måndag 25 maj 2009
Efter en dryg månad på jobbet har jag
... ökat min konsumtion av sushi markant eftersom det finns ett sushiställe i samma hus som jobbet,
... säkert börjat gå minst 3 000 steg mer om dagen eftersom jag sitter i den ena ändan av enheten och jobbar mest med kollegor som sitter i den andra,
... fått en försmak på det tålamod jag måste utveckla för att stå ut med att vänta på besked från samordningen,
... insett att många arbetsminuter kommer att tillbringas utanför statssekreterarens dörr,
... inte träffat min minister än, men imorgon är det dags,
... försökt känna in vilken klädkod det är som egentligen gäller och inte riktigt satt fingret på det,
.... haft min första söndagsångest, så jag antar att det betyder att jag har kommit in i jobbet på riktigt.
... säkert börjat gå minst 3 000 steg mer om dagen eftersom jag sitter i den ena ändan av enheten och jobbar mest med kollegor som sitter i den andra,
... fått en försmak på det tålamod jag måste utveckla för att stå ut med att vänta på besked från samordningen,
... insett att många arbetsminuter kommer att tillbringas utanför statssekreterarens dörr,
... inte träffat min minister än, men imorgon är det dags,
... försökt känna in vilken klädkod det är som egentligen gäller och inte riktigt satt fingret på det,
.... haft min första söndagsångest, så jag antar att det betyder att jag har kommit in i jobbet på riktigt.
lördag 23 maj 2009
Jag och min tant
Bredvid mig bor en liten tant. Hon ser ut som små tanter gör mest, liten, smal, fotriktiga skor och tantkappa. Hon hör ganska dåligt, så man pratar inte så mycket med henne, men vi hälsar artigt på varandra. Hon ägnar sina dagar åt att systematiskt tvätta och vädra sina kläder och mattor. Ibland går hon ut och handlar och då har hon tanthatt på sig.
Vi har som sagt inte så mycket gemenskap, men det finns en sak vi båda gör varje morgon, vare sig det är vardag eller helg; lyssnar på P1. Hon hör ju som sagt dåligt och har därför ganska hög volym. Det har jag också, inte för att jag hör dåligt, men för att det inte går att justera volymen på min 79kronorsradio från Claes Ohlsson.
Radioljudet genom väggen känns tryggt av flera skäl. Dels vet jag att hon är okej, dels ser jag delar av min framtid framför mig. Jag tänker nämligen också ha tantkappa och kanske tanthatt. Däremot har jag väldigt svårt att tänka mig att jag kommer att ägna mina dagar åt att vädra kläder. Det finns så mycket annat som är roligare. Men det känns bra att jag och min tantgranne har något gemensamt.
Vi har som sagt inte så mycket gemenskap, men det finns en sak vi båda gör varje morgon, vare sig det är vardag eller helg; lyssnar på P1. Hon hör ju som sagt dåligt och har därför ganska hög volym. Det har jag också, inte för att jag hör dåligt, men för att det inte går att justera volymen på min 79kronorsradio från Claes Ohlsson.
Radioljudet genom väggen känns tryggt av flera skäl. Dels vet jag att hon är okej, dels ser jag delar av min framtid framför mig. Jag tänker nämligen också ha tantkappa och kanske tanthatt. Däremot har jag väldigt svårt att tänka mig att jag kommer att ägna mina dagar åt att vädra kläder. Det finns så mycket annat som är roligare. Men det känns bra att jag och min tantgranne har något gemensamt.
fredag 22 maj 2009
Vuxenpoäng
Det finns många saker jag gör då jag känner mig vuxen. När jag betalar mina räkningar. När jag diskar och gör i ordning i köket innan jag går och lägger mig. När jag bokar semesterresan fler månader i förväg.
Nu kommer det ultimata vuxenbeviset: lånelöftet. Jag har bott i andra hand och i studentlägenhet sedan jag flyttade hemifrån, men nu är det snart slut på det. Men det känns obehagligt att någon vill låna ut så mycket pengar till mig. Jag har två bekanta som för några år sedan sa. "Vi har bestämt oss för att inte låna, vi är för känsliga för det". Då tyckte jag att uttalandet präglades av en kombination av självkännedom, men också lite onödig rädsla.
Idag förstår jag precis hur de kände sig, för jag känner exakt likadant. Jag kanske inte är gjord av vilket virke det än nu är, som gör att man vågar låna. Och betyder det att jag inte är vuxen? Eller bara att jag inte är vuxen uppgiften? Kanske är jag faktiskt vuxen på riktigt, för det måste ju vara en normal, rationell vuxenkänsla att tveka inför att ta gigantiska lån som varar resten av livet.
Nu kommer det ultimata vuxenbeviset: lånelöftet. Jag har bott i andra hand och i studentlägenhet sedan jag flyttade hemifrån, men nu är det snart slut på det. Men det känns obehagligt att någon vill låna ut så mycket pengar till mig. Jag har två bekanta som för några år sedan sa. "Vi har bestämt oss för att inte låna, vi är för känsliga för det". Då tyckte jag att uttalandet präglades av en kombination av självkännedom, men också lite onödig rädsla.
Idag förstår jag precis hur de kände sig, för jag känner exakt likadant. Jag kanske inte är gjord av vilket virke det än nu är, som gör att man vågar låna. Och betyder det att jag inte är vuxen? Eller bara att jag inte är vuxen uppgiften? Kanske är jag faktiskt vuxen på riktigt, för det måste ju vara en normal, rationell vuxenkänsla att tveka inför att ta gigantiska lån som varar resten av livet.
torsdag 21 maj 2009
Mobiltrubbel
Jag har fått en ny jobbmobil, en SonyEricsson Xperia. Den är genuint oanvändarvänlig, nu börjar jag förstå lite, men det är den absolut konstigaste tekniska sak jag har haft. Att byta från PC till Mac var ingenting jämfört med detta. Det största problemet är dock att en kille har haft mitt nummer tidigare, och att alla tror att han fortfarande har det. Det ringer och messar, men inte ens hälften är till mig. Jag har idag fått bort kopplingen mellan Anders, som han heter, och eniro.se, vilket alltid är något. Tack vare allt messande har jag fått reda på några saker om Anders. Därför kan jag svara följande när det ringer:
Nej, Anders har inte det här numret längre. Polisen beslagtog hans telefon för ett tag sedan. Det är Regeringskansliet som har det här numret nu.
söndag 17 maj 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)