Jag är gammalt Kent-fan. Jag sympatiserar verkligen med Kent-fansen som säger att "jag laddar ned all annan musik än Kent - den köper jag". Jag laddar inte ned musik olagligt - men jag förstår känslan av att verkligen vilja gynna sin favorit.
Min kompis F brukar alltid hävda att det är första skivan - Kent - som är den bästa. Länge tyckte jag att han hade helt fel - vilket även Kent själva tyckte: " den som tycker att vår första skiva är bäst är dum i huvudet" eller nåt liknande minns jag att Jocke Berg sa i en intervju. Och han har rätt - första skivan är verkligen inte deras bästa skiva. Vissa låtar (som "Jag vill inte vara rädd") är direkt pinsamma. Men. Trots allt. En av deras allra bästa låtar var faktiskt deras första singel.
Visserligen skulle det dröja tills 2002 innan Jocke Berg fick en för bästa texter, men det är inte många av Kents låtar som slår träffsäkerheten i tonårsångesten i debutsingeln "När det blåser på månen". Texten funkar inte riktigt ensamt, man måste höra Jockes röst kvida "och du ska ta mig härifrån, NU när det blåser på månen". I en enkel refräng ("är jag en astronaut, är jag en astronaut, är jag en astronaut, är jag så ensam") fångas all tonårsångest du någonsin har känt. Eller all 33-årig ångest du någonsin har känt, för den delen.
Kostymen den skaver och jag har inte duschat
idag är igår och idag ska jag sitta kvar
Jag fuskade med mina svar
Den svarta kostymen ska av
Kostymen är inte jag Kostymen är inte jag
är jag en Astronaut? är jag en Astronaut?
är jag en Astronaut? är jag så ensam?
Klänningen skaver och du
den skyler knappt barmen
Idag är igår och du ska ta mig härifrån
nu när det blåser på månen
ska du ta mig härifrån?
nu när vi fyllt alla hålen
nu när vi fyllt alla hål
är jag en Astronaut...
Tyvärr finns det ingen bra video på Youtube, så det bäst är att sluta ögonen och lyssna.
Det vore jättetrist att säga att Kent aldrig har blivit bättre än sin debutsingel. Som tur är har de faktiskt blivit det. "Innan allting tar slut" från Isola 1998 fångar relationsångesten vi över 30 har/har haft/kommer att få. Ännu bättre än tonårsångesten i "När det blåser på månen". Och det räcker. Kent har alltid varit irriterande pretentiösa. Men om jag hade gjort två i princip perfekta låtar skulle jag vara nöjd. Eller ja, ganska perfekta texter i alla fall. Synd bara att den senaste riktigt bra texten kom 1998.
lördag 30 maj 2009
torsdag 28 maj 2009
måndag 25 maj 2009
Efter en dryg månad på jobbet har jag
... ökat min konsumtion av sushi markant eftersom det finns ett sushiställe i samma hus som jobbet,
... säkert börjat gå minst 3 000 steg mer om dagen eftersom jag sitter i den ena ändan av enheten och jobbar mest med kollegor som sitter i den andra,
... fått en försmak på det tålamod jag måste utveckla för att stå ut med att vänta på besked från samordningen,
... insett att många arbetsminuter kommer att tillbringas utanför statssekreterarens dörr,
... inte träffat min minister än, men imorgon är det dags,
... försökt känna in vilken klädkod det är som egentligen gäller och inte riktigt satt fingret på det,
.... haft min första söndagsångest, så jag antar att det betyder att jag har kommit in i jobbet på riktigt.
... säkert börjat gå minst 3 000 steg mer om dagen eftersom jag sitter i den ena ändan av enheten och jobbar mest med kollegor som sitter i den andra,
... fått en försmak på det tålamod jag måste utveckla för att stå ut med att vänta på besked från samordningen,
... insett att många arbetsminuter kommer att tillbringas utanför statssekreterarens dörr,
... inte träffat min minister än, men imorgon är det dags,
... försökt känna in vilken klädkod det är som egentligen gäller och inte riktigt satt fingret på det,
.... haft min första söndagsångest, så jag antar att det betyder att jag har kommit in i jobbet på riktigt.
lördag 23 maj 2009
Jag och min tant
Bredvid mig bor en liten tant. Hon ser ut som små tanter gör mest, liten, smal, fotriktiga skor och tantkappa. Hon hör ganska dåligt, så man pratar inte så mycket med henne, men vi hälsar artigt på varandra. Hon ägnar sina dagar åt att systematiskt tvätta och vädra sina kläder och mattor. Ibland går hon ut och handlar och då har hon tanthatt på sig.
Vi har som sagt inte så mycket gemenskap, men det finns en sak vi båda gör varje morgon, vare sig det är vardag eller helg; lyssnar på P1. Hon hör ju som sagt dåligt och har därför ganska hög volym. Det har jag också, inte för att jag hör dåligt, men för att det inte går att justera volymen på min 79kronorsradio från Claes Ohlsson.
Radioljudet genom väggen känns tryggt av flera skäl. Dels vet jag att hon är okej, dels ser jag delar av min framtid framför mig. Jag tänker nämligen också ha tantkappa och kanske tanthatt. Däremot har jag väldigt svårt att tänka mig att jag kommer att ägna mina dagar åt att vädra kläder. Det finns så mycket annat som är roligare. Men det känns bra att jag och min tantgranne har något gemensamt.
Vi har som sagt inte så mycket gemenskap, men det finns en sak vi båda gör varje morgon, vare sig det är vardag eller helg; lyssnar på P1. Hon hör ju som sagt dåligt och har därför ganska hög volym. Det har jag också, inte för att jag hör dåligt, men för att det inte går att justera volymen på min 79kronorsradio från Claes Ohlsson.
Radioljudet genom väggen känns tryggt av flera skäl. Dels vet jag att hon är okej, dels ser jag delar av min framtid framför mig. Jag tänker nämligen också ha tantkappa och kanske tanthatt. Däremot har jag väldigt svårt att tänka mig att jag kommer att ägna mina dagar åt att vädra kläder. Det finns så mycket annat som är roligare. Men det känns bra att jag och min tantgranne har något gemensamt.
fredag 22 maj 2009
Vuxenpoäng
Det finns många saker jag gör då jag känner mig vuxen. När jag betalar mina räkningar. När jag diskar och gör i ordning i köket innan jag går och lägger mig. När jag bokar semesterresan fler månader i förväg.
Nu kommer det ultimata vuxenbeviset: lånelöftet. Jag har bott i andra hand och i studentlägenhet sedan jag flyttade hemifrån, men nu är det snart slut på det. Men det känns obehagligt att någon vill låna ut så mycket pengar till mig. Jag har två bekanta som för några år sedan sa. "Vi har bestämt oss för att inte låna, vi är för känsliga för det". Då tyckte jag att uttalandet präglades av en kombination av självkännedom, men också lite onödig rädsla.
Idag förstår jag precis hur de kände sig, för jag känner exakt likadant. Jag kanske inte är gjord av vilket virke det än nu är, som gör att man vågar låna. Och betyder det att jag inte är vuxen? Eller bara att jag inte är vuxen uppgiften? Kanske är jag faktiskt vuxen på riktigt, för det måste ju vara en normal, rationell vuxenkänsla att tveka inför att ta gigantiska lån som varar resten av livet.
Nu kommer det ultimata vuxenbeviset: lånelöftet. Jag har bott i andra hand och i studentlägenhet sedan jag flyttade hemifrån, men nu är det snart slut på det. Men det känns obehagligt att någon vill låna ut så mycket pengar till mig. Jag har två bekanta som för några år sedan sa. "Vi har bestämt oss för att inte låna, vi är för känsliga för det". Då tyckte jag att uttalandet präglades av en kombination av självkännedom, men också lite onödig rädsla.
Idag förstår jag precis hur de kände sig, för jag känner exakt likadant. Jag kanske inte är gjord av vilket virke det än nu är, som gör att man vågar låna. Och betyder det att jag inte är vuxen? Eller bara att jag inte är vuxen uppgiften? Kanske är jag faktiskt vuxen på riktigt, för det måste ju vara en normal, rationell vuxenkänsla att tveka inför att ta gigantiska lån som varar resten av livet.
torsdag 21 maj 2009
Mobiltrubbel
Jag har fått en ny jobbmobil, en SonyEricsson Xperia. Den är genuint oanvändarvänlig, nu börjar jag förstå lite, men det är den absolut konstigaste tekniska sak jag har haft. Att byta från PC till Mac var ingenting jämfört med detta. Det största problemet är dock att en kille har haft mitt nummer tidigare, och att alla tror att han fortfarande har det. Det ringer och messar, men inte ens hälften är till mig. Jag har idag fått bort kopplingen mellan Anders, som han heter, och eniro.se, vilket alltid är något. Tack vare allt messande har jag fått reda på några saker om Anders. Därför kan jag svara följande när det ringer:
Nej, Anders har inte det här numret längre. Polisen beslagtog hans telefon för ett tag sedan. Det är Regeringskansliet som har det här numret nu.
söndag 17 maj 2009
lördag 16 maj 2009
Morgonsång
Inatt var jag uppe så länge att fåglarna sjöng när jag tog taxi hem. Ett ögonblick av total lycka. Det ska jag komma ihåg imorgon när jag ångrar att jag inte fick sova längre.
torsdag 14 maj 2009
Elake Edward
Nu har jag stått ut med Elake Edward af Sillén i två kvällar på semifinalerna i Eurovision. Ja, jag vet, jag får skylla mig själv, men ändå. Elake Edward kör med en stil som jag tror i bästa fall ska vara ironiskt rolig. Det är den inte.
Ja, jag vet att jag kommer att låta som en tant, men det är faktiskt inte roligt när Elake Edward hånar den ryska manliga programledaren för att han talar dålig engelska. Eller när han i nästa andetag kallar den andra programledaren för "lilla älskade flickan". Ironi är inte särskilt roligt om det inte finns en ansats till självdistans. Kanske till och med lite välvilja. Eller åtminstone en glimt i ögat. Och det har inte Elake Edward. I alla fall inte när han kommenterar Eurovision.
Jag kom på mig själv med att vara lite upprörd över att mina licenspengar går till hans lön. Så nu är det väl officiellt; jag är en tant som tycker att man ska vara snäll mot varandra. Men allvarligt, lämnade vi inte kvar den elaka ironin nånstans i 90-talet? Annars borde vi ha gjort det.
Ja, jag vet att jag kommer att låta som en tant, men det är faktiskt inte roligt när Elake Edward hånar den ryska manliga programledaren för att han talar dålig engelska. Eller när han i nästa andetag kallar den andra programledaren för "lilla älskade flickan". Ironi är inte särskilt roligt om det inte finns en ansats till självdistans. Kanske till och med lite välvilja. Eller åtminstone en glimt i ögat. Och det har inte Elake Edward. I alla fall inte när han kommenterar Eurovision.
Jag kom på mig själv med att vara lite upprörd över att mina licenspengar går till hans lön. Så nu är det väl officiellt; jag är en tant som tycker att man ska vara snäll mot varandra. Men allvarligt, lämnade vi inte kvar den elaka ironin nånstans i 90-talet? Annars borde vi ha gjort det.
Annorlunda tidsuppfattning
Igår registrerade jag mig på Tradera. Tänkte att man kanske vill köpa eller sälja nåt nångång. Knappt 24 timmar senare fick jag följande meddelande:
Vi på Tradera är glada över att du valde att bli medlem hos oss och kunde därför inte undgå att lägga märke till att du inte varit aktiv på ett tag.
Det är tydligen höga krav på aktivitet på Tradera.
Vi på Tradera är glada över att du valde att bli medlem hos oss och kunde därför inte undgå att lägga märke till att du inte varit aktiv på ett tag.
Det är tydligen höga krav på aktivitet på Tradera.
söndag 10 maj 2009
Lyckans dag
Äntligen finns det en laktosfri fil värd namnet!! I den laktosfria kampen brukar Valio ofta vinna över Arla, men idag har det hänt; Arla klättrar raskt upp i ledningen med den enda ätbara (och riktigt goda) laktosfria filen. Den är så ny att den inte ens finns på Arlas webb. Vilket jag inte alls kan förstå, för det är en välsignelse för oss laktosintoleranta filjunkies. Mina morgnar har precis fått en ökad livskvalitet med kanske 500%. Och nej, det är inget skämt.
Boklördag
Igår skaffade jag en, två, tre, fyra, FEM böcker. Jag har lite problem att stå emot böcker ibland, det har jag skrivit om förut. Igår gjorde jag dessutom en sak som jag gör med jämna mellanrum - köpte en bok som jag redan hade hemma. My sister, my love av Joyce Carol Oates. Jag stod och funderade ett tag, men kom fram till att jag inte redan hade köpt den. Vilket var helt fel såklart. Visserligen är JCO en av mina favoriter, men borde man inte ha koll på vilka böcker man har hemma? Om inte, har man helt enkelt för mycket saker.
Tre av böckerna var visserligen gratis genom Å. Stil och politik av Göran Greider och Barbro Hedvall, Managementsyndromet av Thomas Johansson och Allt mitt är ditt av Johan Söderberg (om fildelningsdebatten). Alla tre böcker jag har velat läsa, men inte kommit mig för.
Men det jag ser mest fram emot är The sorrows of an American av Siri Hustvedt (Sorgesång på svenska, kom för ngn vecka sedan). När man tröttnat på Paul Auster kan man med fördel läsa hans fru. Jag tyckte om Vad jag älskade, hennes debutbok, så jag hoppas mycket på den här. Och den som vill ha My sister, my love av JCO, skicka ett mejl. Vill att den ska komma till nytta.
Den där bokhylleutrensningen som jag hade planerat till helgen, den får vänta ett tag till.
Tre av böckerna var visserligen gratis genom Å. Stil och politik av Göran Greider och Barbro Hedvall, Managementsyndromet av Thomas Johansson och Allt mitt är ditt av Johan Söderberg (om fildelningsdebatten). Alla tre böcker jag har velat läsa, men inte kommit mig för.
Men det jag ser mest fram emot är The sorrows of an American av Siri Hustvedt (Sorgesång på svenska, kom för ngn vecka sedan). När man tröttnat på Paul Auster kan man med fördel läsa hans fru. Jag tyckte om Vad jag älskade, hennes debutbok, så jag hoppas mycket på den här. Och den som vill ha My sister, my love av JCO, skicka ett mejl. Vill att den ska komma till nytta.
Den där bokhylleutrensningen som jag hade planerat till helgen, den får vänta ett tag till.
lördag 9 maj 2009
Dance Russian dance
Nej jag vet. Mikhail Baryshnikov är kanske inte ryss egentligen. Han växte upp i Lettland, som var en del av Sovjet, och hoppade av till väst någon gång för länge sedan. I Kanada. Han är en av världens genom tiderna bästa dansare. Men han är också Alexandr Petrovsky som Carrie hade ihop det med i sista säsongen i Sex and the city.
Idag dansade han tillsammans med Ana Laguna på Dramaten i Three solos and a duett. Andra akten med koreografi av Mats Ek var nog egentligen den bästa dansen, men jag kände mig mest berörd när Baryshnikov dansade med sig själv som ung. Bakom honom visades en film av honom själv när han dansade, betydligt yngre (han är 61 idag) och spänstigare än nu. Och det var både sorligt och vackert att se den gamle dansarens tillkortakommanden jämfört med sin yngre upplaga. Å andra sidan fick man också se vad han hade vunnit i erfarenhet och känsla.
På slutet var det stående ovationer hur länge som helst. Och ett sånt där OS-ögonblick, när man känner att det som hyllas är inte bara prestationen vi precis har sett utan ett helt liv av kamp för att komma dit man är. Det var en mycket bra kväll.
Eva och jag funderare på om han fortfarande klarade av att hoppa. (I SATC springer han ifatt en taxi och hoppar över en massa saker, men det var ju ett tag sedan). Han hoppade ganska bra i sista dansen, men inget emot hur han hoppade för 30 år sedan. Enjoy och förundras.
Idag dansade han tillsammans med Ana Laguna på Dramaten i Three solos and a duett. Andra akten med koreografi av Mats Ek var nog egentligen den bästa dansen, men jag kände mig mest berörd när Baryshnikov dansade med sig själv som ung. Bakom honom visades en film av honom själv när han dansade, betydligt yngre (han är 61 idag) och spänstigare än nu. Och det var både sorligt och vackert att se den gamle dansarens tillkortakommanden jämfört med sin yngre upplaga. Å andra sidan fick man också se vad han hade vunnit i erfarenhet och känsla.
På slutet var det stående ovationer hur länge som helst. Och ett sånt där OS-ögonblick, när man känner att det som hyllas är inte bara prestationen vi precis har sett utan ett helt liv av kamp för att komma dit man är. Det var en mycket bra kväll.
Eva och jag funderare på om han fortfarande klarade av att hoppa. (I SATC springer han ifatt en taxi och hoppar över en massa saker, men det var ju ett tag sedan). Han hoppade ganska bra i sista dansen, men inget emot hur han hoppade för 30 år sedan. Enjoy och förundras.
onsdag 6 maj 2009
Under min andra och tredje arbetsvecka har jag...
....visat alla och mig själv att mina stöka-till-skrivbordet-takter tyvärr sitter i även på det nya jobbet
.....skapat ett oslagbart e-postmappsystem som hittills har gjort att inga mejl har fallit mellan stolarna
....träffat statssekreteraren en gång men ingen minister. Om man inte räknar två gånger när jag har sagt hej till Jan Björklund när han gick förbi mitt rum
....druckit minst tre koppar kaffe varje dag och fått kaffeabstinens idag när jag inte drack något förrän klockan tre
... gått på "Ny i Regeringskansliet"-kurs och insett att jag kan väldigt mycket redan
.... kommit fram till att jag trivs bra
.... inte bloggat en enda gång förrän idag.
Måste nog skärpa mig om inte bloggen helt ska dö.
.....skapat ett oslagbart e-postmappsystem som hittills har gjort att inga mejl har fallit mellan stolarna
....träffat statssekreteraren en gång men ingen minister. Om man inte räknar två gånger när jag har sagt hej till Jan Björklund när han gick förbi mitt rum
....druckit minst tre koppar kaffe varje dag och fått kaffeabstinens idag när jag inte drack något förrän klockan tre
... gått på "Ny i Regeringskansliet"-kurs och insett att jag kan väldigt mycket redan
.... kommit fram till att jag trivs bra
.... inte bloggat en enda gång förrän idag.
Måste nog skärpa mig om inte bloggen helt ska dö.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)